Dagen började med fint solsken. Jag hade under gårdagen kommit fram till att jag skulle ta väg 364 till Umeå via Burträsk. Jag började trampa efter att morgonbestyren var avklarade och kom två mil från centrum när jag kände att dagen skulle bli jobbig. Jag cyklade in i ett livet samhälle och fyllde på mina flaskor med vatten och åt två åt mina resterande chokladbullar. Jag trampade sedan på och stannade först utanför Mora där det blev kisspaus. Det jag inte såg i diket var att det var vattenfyllt så min högra sko blev genomvåt vilket förföljde mig en stor del av dagen. I burträsk efter 4 mils cykling käkad jag en burgare från grillen och handlade godis och skit från konsum. Jag misstänker att världens sötaste biträde jobbar på det konsumet. Hon var som en orkidé bland maskrosor! Efter burträsk började helvetet. Backar höga som berg, hetta varm som i afrika och lilla Niklas på sin springare. Jag hojjade på och kom till en stenväg. Fine, tänkte jag. Sten i kanske 500 meter och sedan underbar asfalt igen. Icke! Jag ledde och släpade cykeln i kanske 8 km och började undra om jag skulle orka till Umeå alls. Till slut kom jag till Botmark där jag fyllde på mitt vatten hos några som åt midsommarmiddag. Vi snackade och de sade att jag hade fin cykling framför mig. Det hade jag. Ca fem mil tryckte jag på asfalten. Sedan kom jag från till Umeå. Jag fixade in mig på campingen och stack sedan till ica. Där handlade jag tre folköl, en baguette med köttbullar och en burk löksill. Duschade också, på campingen alltså. Får se om morgondagen blir vilodag eller en mindre cykeldag. Har ont i rumpan och är stel i benen. Nu skall jag sova och drömma om alla flickor jag sett och träffat!
Kämpa på !
PP